Dragen allt för tydliga, jag har länge hävdat att PK-ismen är en religion

Sverige är varken en oskyldig ankdamm eller en naiv hönsgård, utan ett rättrogenhetens tempel, där man i namn av höga ting mobbar oliktänkande.

Få svenskar är rasister, ännu färre är emot jämlikhet mellan könen, men myten om det ”strukturella” kvinnohatet ältas evinnerligen. Saker som ligger ljusår från rasism, som skydd av hedersoffer och statistik om invandringen, är här glödheta tabun – inom den yrkeskår som är till för att bryta mot tabun!

Och det mest praktfulla exemplet på hur infernaliskt vi krånglat till det: Statsministern, vars väljare torde höra till de mindre invandringsvänliga, gör upp om hög invandring med det mest invandrarvänliga partiet, för att inte bli kallad rasist! Vetskapen att inte vara rasist räcker inte för honom.

http://www.dn.se/ledare/kolumner/en-yrkeskar-i-glashus/